På öppna förskolan i vasaparken är det full gång. Det första lillasyster ser då hon klättrar upp för berget är en mormor som gungar sitt barn och en mamma som står bredvid och skrattar. Solen lyser inte, men det är något ljust över lekplatsen då lillasyster går in för att köpa en kaka. Det finns en gemenskap där, mammorna skrattar och kämpar med babysäkra dörrar, utockinvända overaller och skrikande barn.
Avsaknaden av pappor är total, och lillasyster förstår nästan varför. För någon sekund inser hon hur skrämmande detta kvinnokollektiv kan te sig för den som kommer utifrån, hur svårt det kan vara att ge sig in på att ta hand om ett barn när man inte, som många flickor, har fått förberedelse sedan barnsben. När man inte har lekt med dockor.
Tack alla ni som vågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar