torsdag 19 mars 2009

Inte av någon större vikt, eller?


Igår kollade lillayster sitt bmi, idag åt hon lite för mycket godis och gick 5.5 km för att hålla sig i form.
Vikten betyder så otroligt mycket nu för tiden, ni skall vara hälsosamma, duktiga medborgare. Ni förväntas känna skuld, och ni gör det. Lillasyster gör det, men skäms även över skulden. Hon skäms som feminist och som aktivist
För var ska man ta vägen? Vart går gränsen mellan utseendefixering och hälsotänkande? Lillasyster tänker på storasyster, som bara för några dagar sedan sade att hon önskade att hon var gravid, för då var det socialt accepterat att vara lite mullig.

Det måste finnas en gräns, skriker föräldraskolan och pekar på lördagsgodis och långa promenader.
Men det håller inte! Då smyger den sig på, konsumtionen, reklamen. Och vem orkar säga emot, egentligen?


Frågan är kanske varför man behöver säga emot... Varför det är naturligare att acceptera? Och nu pratar vi inte bara om vikt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar